Fritt Internet – vem sätter gränserna?

I dagarna fyller internet 25 år. Grattis! Men på 25 år vad har egentligen hänt med Internet som medie och vad har det gett oss? Internet känns fortfarande som en uppstickare, en tonåring som inte lyssnar när man vill att dom städar rummet eller håller sig till satta normer och regelverk. Detta är med stor sannolikhet bra och framförallt nödvändigt för utvecklingen.

Ett fritt internet och globalt tänkande för med sig många goda saker men även en del mindre goda saker och vi bör ta oss tid att sätta saker i sitt sammanhang och förstå vem som förespråkar ett fritt Internet och varför.

Idag kan vi läsa om Svenska Akademins kamp för att få bort Karin Boyes poesi från Mercedes reklam. Lovvärt, och om ni frågar mig rätt. Karin Boyes har inte getts möjlighet att uttala sig om huruvida hon vill eller inte vill förknippas med bilreklam. Vi kan med andra ord inte veta.

http://akademiblogg.wordpress.com/2014/03/14/gravplundring/

På samma sätt blir mängder av material på internet använt i sammanhang som det inte är producentens tanke. Men det verkar vi tycka är rätt och rimligt utifrån tanken om ett fritt och globalt Internet.

I fallet med Karin Boyes dikter blir materialet upphöjt till ”klassiker” och Svenska Akademin tar ansvar för denna finkultur. Här har vi dÃ¥ en institution som klassificerar kulturen och vad som är värt att försvara.

Men för de stora flertalet av oss procumers av Internet finns inte detta skyddet. Vi blir dagligen utsatta för det fria tankesättet på förvisso både gott och ont.

Men var går gränsen? Starka kommersiella krafter har och kommer alltid att ha möjligheten att försvara sina intressen men i övrigt råder en fullständig laglöshet. Anonymiteten på internet har länge hyllats, även om vi under en period har haft en relativ öppenhet och exponering av våra riktiga identiteter, och verkar cementeras som sättet att föra debatter. I bakvattnet av denna frihet gror näthatet och högerextremismen.

Mycket av debatten har länge handlat om frihet under ansvar men på 25 år har vi sett väldigt lite av ansvar. På mediedagarna 2014 i Göteborg pratade man om en självsanerande marknad, då främst med utgångspunkt från kommersiella intressen, som tar ansvar. Har svårt att se det hända. Så länge dom stora aktörerna på internet är aktiva av kommersiella skäl och inte etiska skäl så blir det fria Internet en fortsatt utopi. Så länge rasister och nasister kan gömma sig bakom kodade användaridentiteter så är mångfalden på internet en utopi.

Att vara fritt innebär INTE att använda andras material.
Att ha frihet i uttryck innebär INTE att få hota andra.
Frihet under ansvar innebär INTE en fribiljett att komma undan med ett förlåt.

Livet på Internet är lika verkligt online som offline.

Inga kommentarer ännu.

Kommentera