Mediers makt РMelodifestivalen ett f̦nster mot verkligheten?

Kunde inte undgå frestelsen att dra kanske för långa växlar och kanske en för allvarlig syn på, med risk för att reta upp någon, något så i värdsliga sammanhang och sken av mänskligt lidande som Melodifestivalen.

Christer Björkman och kompani har metodiskt och med säkert stor omsorg skapat en egen sluten värld som skall enligt dom själva ge Sverige bästa förutsättningarna för vinst i framtida Eurovisiontävlingar. Detta bygger på en lång uttagningsprocess med många låtar och en bred nationell uppslutning. Det bygger på utplockade och ditlockade artister. Det bygger på ett system med bedömning av andra länder och deras syn på våra bidrag.

Melodifestivalen omgärdas av ett hemlighetsmakeri som inte är av denna världen. Det är nästan sekretess som hade kunnat få vilken statsmakt som helst att bli imponerad. :) En av dessa hemliga saker är dom utländska jurygrupper som dagen innan finalen tittar på och bedömmer dom svenska finalisterna. Deras röstutslag har ett stort genomslag i det slutgiltiga resultatet som nationen röstar fram. Man gör en stor poäng av dels det hemliga uppdraget och dels att deras resultat inte är offentligt, med stor sannolikhet för att inte påverka röstningen.

Aftonbladet kan idag stolt presentera att man jagat tag pÃ¥ fyra representanter frÃ¥n de hemliga jurygrupperna. Man kan dÃ¥ ”avslöja” att Anton Ewald trots sin stora fanbase i Sverige inte möter fullt samma förtroende frÃ¥n juryn. Inte heller Helena Paparizou eller Sanna Nielsen verkar vara troliga juryfavoriter.

Nu börjar frÃ¥geställningarna. Vad har dessa ”läckor” för betydelse i sammanhanget? Uppenbarligen finns det anledning för Björkman och Co att tro att ett offentliggörande av juryns Ã¥sikter skulle komma att pÃ¥verka resultatet, därav borde vi kunna sluta oss till att tro att det faktiskt gör det ocksÃ¥. Vem vinner pÃ¥ läckor? Skulle man hÃ¥lla pÃ¥ tex Anton Ewald sÃ¥ skulle det kanske vara intressant att veta att man inte kan räkna med juryns stöd och mÃ¥ste dÃ¥ kraftsamla för telefonröster. Antons fanbase har med stor sannolikhet börjat mobilisera sig i samma stund som ”nyheten” skrevs pÃ¥ Aftonbladet.

Vem skulle kunna vara trolig som ”läcka”? Det skulle i ett konspiratoriskt tänkande kunna vara Melodifestivalkonceptet som för att öka nationens jävlar-anamma känsla och släpa sig bort frÃ¥n soffan och chipsen till telefonen. Att motstÃ¥ndsrösta för att utländska jurygrupper inte skall bestämma är en stark kraft.

Men lÃ¥t oss för ögonblicket anta att det faktiskt inte ligger nÃ¥got konspiratoriskt begravt i Melodifestivalen utan detta är ett utslag av ”grävande” journalistik. Vem har dÃ¥ makten över Melodifestivalen och vem sätter Agendan? Tar medierna makten frÃ¥n folket i det ögonblick som man börjar styra in folks tankebanor Ã¥t det ena eller andra hÃ¥llet?

Melodifestivalen kan vara ett slag i luften och en obetydlig fråga men om man ser bortom den vad hittar vi då? Ligger makten att agendasätta och styra opinionen hos medierna och om det gör det är medierna självständiga i sitt agerande eller styrda av någon?

Visst är det spännande att ta sig en tankevurpa i en artikel om en fråga som i skuggan av verkliga kriser som den i Ukraina ter sig obetydliga. Visst kommer vi att undra följande när finalen är över:

Vem fastställde vinnaren? Björkman och Co, Medierna, Utländska juryn eller nationens telefonröster.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/article18502968.ab

 

Inga kommentarer ännu.

Kommentera