Rasism – ogräs i paradiset?

Klimatet i Sverige och övriga Europa har hårdnat rejält dom senaste åren. Det meningslösa våldet tycks öka, arbetslöshet och mänsklig otrygghet leder utvecklingen mot revirtänkande och individualism. Dagligen möts vi i medier om hot och våld mot invandrargrupper liksom av bilder av död och förintelse från hela världen. En stark fyr i detta elände somnade nyligen in och världen har sida vid sida tagit ett gemensamt avsked av Nelson Mandela en frihetskämpe utöver det vanliga. Men vad är det som gör att samma krafter som kan samlas kring en människa och hans ideal inte dagen efter har kraft att fullfölja det man påbörjat?

”I learned that courage was not the absence of fear, but the triumph over it. The brave man is not he who does not feel afraid, but he who conquers that fear.” – Nelson Mandela

Var är modet som behövs för att stoppa den våg av rasism och främlingsfientlighet som idag råder i Sverige? Gruppen Linje 17 i Stockholm såg nasisterna överfalla ensamma invandrare på tunnelbanan och anordnade en demonstration för att visa sin avsky. Det resulterade i ett fegt överfall medans världen tittar på. Var fanns alla poliser som normalt bevakar rasisterna och nasisternas tåg genom gator och torg och beskyddar deras rätt till åsiktsfrihet medans antirasister skanderar och passivt aggresivt stör? Var fanns alla pikebilarna med poliser som normalt håvar in den ena aktivisten efter den andra när rasisterna skall fredas och få sprida sitt budskap om hat och omänsklighet?

Individualismen och en skenande ungdoms arbetslöshet är med stor sannolikhet en bidragande orsak till den främlingsfientlighet som florerar inte bara i Sverige utan hela Europa idag. Att säga vad som kom först är svårt men flera år av metodiskt intalande om att individens frihet och ensam är stark mentalitet bygger inte solidaritet och medmänsklighet. I en värld där Ego har blivit ett positivt laddat ord tillsammans med Privat och Enskilt, där gror fientlighet och skuggar ord som Solidaritet, Mänskligt värde och Frihet.

I en värld där ett uttalat hot om våld och kränkning inte ligger längre bort än en tryckning på Enter knappen, där kan anonyma antidemokrater snabbt skaffa sig en målgrupp och tysta en massa. Men varför lyssnar vi på det? Varför skriver inte medierna om alla de positiva händelserna? Varför blir Linje 17s demonstration en nyhet först när nasisterna väljer att sabotera och splittra? Vi har alla ett ansvar att ta det mörka hotet på allvar.

”Fröna växer sakta under ytan,

dom trivs där det är fuktigt mörkt och kallt.

Först när bladen börjar synas kan man se 

att det är ogräs överallt.

Men om man inget ser,

inget hör,

hur vet man då,

för hör man inget finns väl ingenting

och det man inte ser finns säkert inte till.”  – Björn Afzelius

Ny syns bladen överallt och det är dax att göra något åt ogräset som hotar att ta över i vårt paradis.

Fatta mod!

IMG_9323_FB

Inga kommentarer ännu.

Kommentera